detarettstortliv

Jag har många gånger tänkt på om Johan är den där pojken jag var så kär i som liten...Peter Pan, min drömprins. Ibland kan jag nästan övertyga mig själv om att det är så. Ju mer jag tänker på det, desto fler likheter ser jag. 

De båda är fulla av glädje, sprider så mycket glädje omkring sig och är så barnsligt roliga på något sätt. Det bästa är nog dock att när Johan dök upp, började de glada tankarna snurra runt & för ett kort ögonblick kunde jag tro att jag svävade en smula. Precis som Wendy, Michael & John gjorde. Johan tar mig till Landet Ingenstans, till den plats där dåliga tankar försvinner & allt blir bra igen. Jag älskar honom. 

 

Dålig dag idag, för många idioter runt omkring. Vi hörs nog imorgon.